Search

Kriget och stoltheten

Kolumn i Hufvudstadsbladet 26.4.2020

av professor Laura Kolbe



Tulludden är inte bara en naturmiljö utan en viktig historisk plats.


Under coronakrisen har virtuella museer, digitala evenemang och online-konserter blivit vardag. Vill man ha "levande upplevelser" måste man gå ut och promenera. En stor, positiv överraskning har varit de många fina naturområdena i hemlandskapet Nyland med sina pedagogiska informationstavlor. Tack Forststyrelsen!


Ett av dessa är Tulludden, Finlands sydligaste spets i Hangö, ett av de finaste naturområdena i landet. Tulludden är ett unikt promenad- och naturmål, som länge var stängt för allmänheten. Havet och den fantastiska utsikten från sandstränderna dominerar, samt Hangös frihamn.


Men Tulludden är inte bara en naturmiljö utan en viktig historisk plats. På området finns ett intressant marinarkeologiskt arv med tiotals vrak, som förbinder Hangö (och Finland) med världs- och handelshistoria. Många olika historiska händelser på havet, vid sidan av sjöslaget vid Hangö udd 1714, kan kopplas till internationell politik och krigshistoria. Udden var en viktig utsiktsplats under Krimkriget och världskrigen.


Överraskande, helt bredvid naturstigen finns mörka, raserade träbyggnader – som i en fantasifilm. Infotavlan berättar att dessa träkaserner byggdes av ryssarna och senare användes av tyskarna. Efter kriget hölls finska "fallna kvinnor" fängslade i barackerna. Arkeologen Jan Fast har gjort ett enormt jobb med sina forskningar på området. Han har visat hur tusentals tyska soldater transporterades genom Tulludden till norra Finland under åren 1942–1944.

Barack på Tulludden. Foto Japo Knuutila.


Det finns andra intressanta landmärken relaterade till vår militärhistoria i denna del av Nyland: Hangö frontmuseum, monumentet för Röda arméns soldater i Täktom, 1918-minnesmärket i Ekenäs och Degerby Igor, Ingå-museet som berättar om Porkalaparentesen. De gjorde en smått intresserad: hur presenteras Finlands dramatiska krigshistoria på nätet? Finns det guideböcker eller nätrådgivning om våra krigshistoriska platser och minnesmärken?


Svaret lyder: det finns inget sammanställt material om krigsminnesmärken eller militära platser i Finland. I stället, på lokalnivå, finns mycket information om slagfält, fästningar, korsur och bunkrar samt gamla krigsmonument. Nationellt är kanske den förhärskande tanken: ett litet land, stora krigsförluster i krig – inte kan man stolt presentera sådant?


Även i Helsingfors har militärhistorien raderats till marginalerna, fast huvudstadens existens har varit beroende av den militära maktbalansen vid Östersjön. Krigsmuseet i Kronohagen stängdes. I Sveaborg betonas andra än militärhistoriska aspekter. Lokala vakttorn, jordbefästningar och minnesmärken samt slagfält kan nästan bara hittas på egen hand.


Forststyrelsen har gjort grundjobbet med tanke på naturinformation. Ibland innehåller den även lite information om lokalhistoria. Men i verkligheten? Vilket organ – Museiverket, Försvarsmakten, Finlands Hembygdsförbund – kunde ta över uppdraget att på ett samlat sätt presentera vår intressanta militärhistoria på plats och på nätet? Nu ligger ansvaret för mycket på lokala entusiaster och museer. De har på ett fint sätt synliggjort "osynlig" militärhistoria genom att vårda det lokala militära kulturarvet. Men vi vill veta mera och få systematisk information.


Laura Kolbe professor i europeisk historia vid Helsingfors universitet och stadsfullmäktigeledamot (C)


https://www.hbl.fi/artikel/kriget-och-stoltheten/

0 views

Finnish troops attacking a Soviet held island in the Hanko archipelago in the summer of 1941. Photo SA-Kuva.

© 2020 by MA Jan Fast 

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now